De e så jävla surt när man efter många om o men, bestämt sig för något, och sen får man skjuta på "starten" om och om...och om igen. Den där gnistan som man fått till som brinner så innerligt kvävs långsamt, och det där med den personliga karraktären, de är fan mer eller mindre omöjigt! Nåja, får väl hoppas att jag inte bangar då dagen "D" är här...